Föreläsa

Att våga drömma

Jag föreställer mig ständigt vad jag vill ska ske i mitt liv. Samtidigt kan jag ha svårt att se hur något ska bli och ibland upplever jag det som att livet har bestått av ett enda stort bananskal. Jag har hela tiden fått till mig det jag kanske drömt om, utan att jag tagit nåt egentligt beslut om det, tänker jag. Men om jag dyker ner i det ser jag ett mönster. Det nya moderna namnet på detta är attraktionskraftens lag. Hmm. Undrar vad Newton skulle ha sagt om den?

Kalla det för vad man vill, så här tror jag det fungerar:

När jag drömmer och fantiserar om något gör jag små medvetna eller omedvetna val, som för mig dit jag vill. Och med tillräckligt många sådana steg blir helt plötsligt drömmen verklig. När jag fotade bilden här ovanför satt jag tidigt en morgon på stranden i Miami och inget av det jag skriver om här, fanns. Jag minns hur jag satt där och fantiserade om det.

Visst är det fantastiskt! Vi har möjligheten att påverka och förändra det liv vi lever och det första (och kanske enda?) som krävs är att vi själva tror att det ska gå. Jag ska ge några exempel från mitt eget liv.

Jag har länge burit på en dröm om att skriva en bok. Att bli författare. Ända sen de yngre tonåren har detta funnits hos mig. Trettio år senare började den drömmen närma sig en verklighet. Det var många olika val som till slut förde mig till att min dröm kunde förverkligas. Det första valet var det svåraste. Ska jag eller ska jag inte? Jag valde jag ska.

Jag kunde ingenting om bokbranschen eller hur man gör för att skapa en bok, men jag var villig att lära. Jag tog de där små stegen fram, ett i taget och jag hade  en syn framför mig och det var att det skulle gå bra och boken var verklig för mig, fast den inte ens fanns.

Det var emellanåt tungt och slitsamt att skapa boken och jag fick hjälp från många olika håll. När det var tre dagar kvar till att manus skulle gå till tryckeriet var jag så trött och helt ärligt less på boken att jag ville slänga bort den. Då kom det hjälp från ett helt oväntat håll.

En person i Karlskrona beställde min bok. Den där boken som inte fanns. Jag hade gjort små annonser på Google där jag gjorde reklam för den. (Jag sa ju att boken var verklig för mig, fast den inte fanns.)

Jag hade skrivit något i stil med ”Köp min bok som kommer ut i juli.” Denne man nappade på det och skickade in sin beställning som når mig precis då jag håller på att ge upp. Det gav mig kraft att fortsätta. Jag kände att jag kan ju inte svika honom, så jag lastade på mer kol och tog mig i mål. Jag stapplade iväg till tryckeriet och överlämnade ett usb-minne och en månad senare fick jag en mängd kartonger fyllda med min bok.

Jag grät av lycka. Jag hade klarat det och min gamla dröm var nu en verklighet. Den första boken sändes till Karlskrona och jag har fortfarande kvar hans beställning. Tittar på den ibland och minns. Förundras.

En annan dröm och önskan jag har är att komma ut och föreläsa. Att tala om alkoholism och nykterhet. Att träffa andra människor och berätta. Jag gör det redan idag, men inte så ofta till en privat publik. Men det är något jag vill. I min önskebild av detta vill jag

  • att det ska vara gratis för de som vill komma och lyssna på mig.
  • att jag har en bra lokal att föreläsa i.
  • eftersom jag vill att det ska vara fritt inträde vill jag ha en lokal som är gratis.

Konkreta önskedrömmar, där jag inte har en aning om hur det ska gå till, jag bara känner en innerlig längtan till hur jag vill att det ska bli. En del kanske skulle säga ”det går ju aldrig”. Till er säger jag bara ”tänk om det går?”

Helt ärligt har jag egentligen inte tänkt något av detta. Vare sig ”Det går aldrig!” eller ”Tänk om det går?”. Jag har bara haft en inre bild av hur jag vill att det ska bli och på lediga stunder gjort något som tagit mig ett steg närmare målet.

Parallellt som detta pågick kom det önskemål från olika håll om att jag skulle komma till deras stad och föreläsa. Det gav mig kraft att fortsätta gå mot min dröm. Om både jag och publiken vill, så bara måste det där i mitten lösa sig liksom.

Alla bitar är plats, i min fantasi. En vis man jag känner brukar i planeringssammanhang säga: Only execution left! Bara att sätta igång. Men hur? Jag hade ingen aning.

Parallellt med detta så reser jag mycket till Göteborg och jag bor ofta på samma hotell. Det här hotellet är inget vanligt hotell. Det är ett hotell där de ständigt toppar mina förväntningar och de överträffar hela tiden sig själva i sin service. Jag har länge tänkt att jag vill berätta om min upplevelse av hotellet för den som basar över stället.

En dag när jag står vid incheckningsdisken ser jag en man gå förbi och jag tycker mig känna igen honom från en bild jag sett i hotellbroschyeren. Jag frågar snabbt personalen ”Är det där hotelldirektören?” Jag får ett jakande svar och jag springer ikapp honom.

Jag hälsar och presenterar mig och säger att jag bara vill berätta att jag är så himla nöjd med hans hotell. Han bjuder genast in mig att sitta ner en stund för att tala. Han säger att han känner igen mitt namn från gästlistorna, men att han inte haft något ansikte på mig. En direktör som är engagerad. Inte undra på att det här hotellet är ett väl fungerande sådant!

Jag är nyfiken på vad hans hemlighet är. Jag har bott på många hotell världen över och sällan upplevt det som personalen ger mig här. Han berättar och jag lyssnar. Han vill också veta vem jag är och vad jag gör. Och jag berättar.

Där och då i receptionen hade jag ingen plan för vad som sen skulle ske. Jag följde då en impuls, en känsla. Ett litet steg, som sedan visade sig vara ett av de som förde mig framåt mot min dröm om att kunna föreläsa gratis på en scen öppen för allmänheten.

Några veckor senare när jag grunnar vidare på detta stannar jag vid lokalfrågan och det slår mig att hotelldirektören i Göteborg kanske kan hjälpa mig?

Jag ringer honom och berättar vad jag vill göra och frågar om han kan sponsra mig med en lokal. ”Javisst”, säger han, och kopplar ihop mig med rätt person och helt plötsligt har jag fått det största och finaste konferensrummet med plats för femtio personer på Elite Plaza Hotel mitt i Göteborg. Ni är för evigt i mitt hjärta! Tusen tack!  Vi bokar in ett datum och jag gör reklam för detta via mina kanaler. Rätt som det är så är stunden inne. Kommer det komma nån? Ja, det kom en mängd personer, de flesta okända för mig och vi har en fantastiskt fin kväll tillsammans.

Visualisera och våga fråga är de två ingredienser som tog mig till mitt mål.

 

Foto: Cecilia Svensson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att visa att du är en människa och inte en maskin, räkna ut talet nedan: * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.