De offentliga privata samtalen

Föreställ dig ett bruk någonstans i Sverige. Kanske är det på 40-talet? Innanför ytterdörren sitter en anslagstavla. På den sätter Karlsson upp en lapp där det står:

Nisse, har du lust att hänga med att fiska efter jobbet?

Nisse går förbi anslagstavlan och skriver:

Visst vill jag det! Vi ses vi mjölkpallen.

Samma anslagstavla är fylld med en mängd små lappar där det står:

Jag är så trött på fläsklägg.

Åh, vad skönt att det är fredag.

Jaaaa, bra där!

Grattis på födelsedagen Stina. Kram Ulla

För mig blir denna bild jättekonstig, ändå är det precis så här det ser ut idag. Vi har en direkt fråga eller kommentar till en person och den skickas som ett öppet meddelande i något av alla sociala medier som finns. Jag kan inte låta bli att undra varför det blivit så?

Jag skriver ofta om livsstilsförändring och det här är en global sådan som faktiskt oroar mig en del. Jag märker på framför allt unga människor att en del har tappat förmågan att umgås med människor i verkliga livet. De vet helt enkelt inte hur man gör. Deras sociala förmåga är begränsad till den digitala världen och färdigheter som var helt naturliga för inte så länge sen, är idag inte lika självklara.

Vad tänker du om vårt nya sätt att privat-kommunicera offentligt? Kommentera gärna här nedanför.


Foto: Photoraidz, FreeDigitalPhotos.net

[Dag 32 av #blogg100]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att visa att du är en människa och inte en maskin, räkna ut talet nedan: *