Hjärnan förändras av tankarna vi tänker

Jigsaw

När jag somnar får jag en hel del idéer till saker jag vill göra eller skriva om och jag tänker att det där kommer jag ihåg i morgon. Det är lite märkligt att jag håller fast vid den övertygelsen varje gång, eftersom jag aldrig kommer ihåg det morgonen efter.

Jag tror vi alla har föreställningar om oss själva och är de av den här sorten så är det väl inte så farligt, det är till och med helt ok. Det är bra att tro att man klarar av något. En vän till mig sa alltid:

Fake it until, you make it.

Han menade att ”låtsas att du kan, tills du kan” är en bra metod. Jag är böjd att hålla med.

Men när trossatserna går åt andra hållet är jag inte längre övertygad. Det är dessutom lätt att hamna i ”jag-hamrar-in-detta-så-jag-verkligen-inte-glömmer-hur-dålig-jag-är”-beteendet.

Kanske känner du igen uttalanden som:

Ja, jag är ju en sån människa som …

eller

Jag klarar ju aldrig av att …

Att gång på gång befästa ”hur man är” och därmed bakbinda sig själv till att omöjliggöra förändring, hur bra är det? Inte alls om du frågar mig. Att deklarera sig själv som totalt maktlös inför sig själv, är det en bra grund för förändring? Jag tror inte det. Det är bara en själv som kan förändra sig sig själv. På gott och ont.

Hjärnan är plastisk vilket innebär att den förändras fysiskt av de tankar vi tänker. Om jag tänker en tanke så påbörjas en stig och tänker jag samma tanke om och om igen bildas det motorvägar i hjärnan. Att älta negativa tankar gör att det blir lättare och lättare att älta de tankarna.

Jag tycker att det är konstigt att bete sig på ett (inte så bra) sätt och så bortförklara det med:

Ja, men jag är ju sån.

Det är klart, är man nöjd med sig själv och vill ha det som man har det, ska man så klart inte ändra på det. Men om man hela tiden gör något och hela tiden ursäktar sig med: ”Ja, men jag är ju sån” och det har innebörden ”jag önskar jag inte vore sån”, då tycker jag så här:

1. Sluta säg det. Om det är ett för stort steg att ta, testa ett mellansteg genom att omformulera till något i stil med ”Ja, jag brukar ju inte… men jag kan försöka.”

2. Överrumpla dig själv (och kanske din omgivning) genom att göra på ett annat sätt nästa gång. Kanske det kan räcka med att inte göra något.

3. Fortsätt öva tills du har förändrat ditt beteende.

Jag ska förändra mitt ”tro att jag kommer ihåg”-beteende som jag skrev om ovan. Som jag ser det har jag två val. Antingen får jag acceptera att idéerna försvinner eller så lägger jag helt enkelt block och penna vid sängen och skriver ner de tankar jag vill komma ihåg.

Jag väljer det senare.

Jag sätter också upp ett mål att lära mig tekniker för minnesträning.

Har du något tips eller tanke kring detta så dela gärna med dig i kommentera gärna här nedanför.


Bild: Digitalart, FreeDigitalPhotos.net

[Dag 28 av #blogg100]

Dela gärna texten vidare!

Facebooktwittermail

2 kommentarer till

    • Tack Torun! Och tack för boktips. Jag såg den vid nåt tillfälle men glömde sen bort den 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att visa att du är en människa och inte en maskin, räkna ut talet nedan: * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.