Ursäkta att jag är så uppklädd

Car Light Trails

Är det möjligt att förändra världen? Svar: Ja. Genom våra beslut formar vi världen så som den ser ut. Det finns många människor genom historien som har tagit beslut vilka lett till att vi idag har ett annat samhälle jämfört mot tidigare.

Rosa Parks är en av dem. En dag bestämde hon sig för att hon hade lika stor rätt som vilken vit människa som helst att sitta på bussen och hon vägrade att resa sig för att ge sin plats åt en vit passagerare. Så var nämligen reglerna då. Det var separerade platser till de vita och de färgade. Om det var slut på de vitas platser skulle de färgade resa sig så de vita fick sitta.

Det känns svårt att ta in att detta har varit en verklighet.

Tyvärr är den verkligheten inte helt borttvättad. När jag besökte en vän i USA bad han mig om ursäkt för att han var så uppklädd.

I’m overdressed. Sorry.

Anledningen till hans tjusiga stil var att han behövde kunna åka taxi och med kostym på hade han chans att få en. Tragiskt, men han sa att han på sätt och vis förstod att det är så. De flesta brott mot taxi-chaufförer i hans hemstad begås av färgade personer. Det är begripligt, tyckte han, att han får lida för det eftersom han också är färgad.

Jag stod där i mina slitna jeans och t-shirt. Jag hade precis åkt taxi. Jag sträckte bara ut handen och vips så hade jag en bil. Och jag var inte det minsta uppklädd. Jag vet inte hur det är att ha det som honom. Att på grund av hudfärgen behöva vara klädd på ett visst sätt för att inte bli tagen som brottsling.

Det för mig till den här filmen (som är ett experiment) där en man utför en och samma akt två gånger, med olika kläder på sig. Se den.

Vad är dina tankar kring detta? Kommentera gärna här nedanför.


Foto: Victor Habbick, FreeDigitalPhotos.net

[Dag 44 av #blogg100]

Dela gärna texten vidare!

Facebooktwittermail

4 kommentarer till

  1. Hej Cecilia!
    Det här är en så himla bra historia!

    Jag har tänkt att jag borde ha kommenterat det förut, men jag gör det nu istället. För det här sätter precis fingret på hur normer och makt samspelar. Det visar på ett bra sätt hur personer med makt (vita i det här fallet) kanske inte ens är medvetna om de svårigheter som de som saknar makt har.
    Det belyser också privilegier, att de som i vanliga fall lever enligt normen får ett större utrymme -till exempel att kunna klä sig och bete sig på fler sätt men ändå kunna få en taxi/ett jobb/god vård/bra bemötande.

    Tack för inlägget!

    • Tack Anna för din kommentar. Det går finfint att kommentera i ”efterhand” så att säga. Oftast skriver jag ju om saker som inte är bundna av datum och jag stänger aldrig möjligheten att kommentera.
      Tack för dina reflektioner på min berättelse!

  2. Idag klev bröderna parkbänk in på bussen och som på beställning – för det händer ofta – slår sig en av dem ner mitt emot mig och börjar prata.

    Jag svarar och när han märker att jag inte avvisar honom pratar han ännu mer. Då reser sig den andra mannen och slår sig ner bredvid mig för han vill också prata.

    Efter en stund säger han ”Du vet vi kallas för original. Det är för att vi pratar när vi åker buss”. Jag blir så full i skratt och samtidigt tänker jag att nu har jag min chans. Så jag svarar med glimten i ögat ”Oj, ja men du vet det går ju inte. Det här är Sverige, här pratar vi inte på bussen”. Och så fnissar vi åt det.

    När jag ska kliva av bussen tittar jag mig omkring och möts av både förvånade och glada ansikten. Här står en kvinna som är snyggt uppklädd och hon pratar med de två lite berusade männen som hon förmodligen pratar med vem som helst.

    Ja, det vrids på huvuden och det tittas bort. Reaktionerna är blandade på en buss mitt på dagen i Örebro. ”Ursäkta att jag är så uppklädd”, jag pratar också på bussen.

    Tack, du skriver alltid så mycket bra saker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att visa att du är en människa och inte en maskin, räkna ut talet nedan: * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.