Nyktra ögon på livet

Cecilia Svensson

Varför ljuger en alkoholist om nästan allt?

För en tid sen efterlyste jag frågor om alkoholism. Anledningen är att jag ibland fått frågor jag inte tänkt på att man kan fundera över och det har gjort mig intresserad av att få veta mer om vilka funderingar som finns.

Nina skrev en fråga till mig:

Fick på mitt första Al-anonmöte lära mig ”När ljuger en alkoholist? Så fort hen öppnar munnen” Har tyvärr märkt att detta stämmer. Att en alkoholist vill mörka att hen dricker förstår jag och att det är lätt att ljuga för att inte avslöja drickandet. Men min man ljuger om nästan ALLT. Även nu när han medicinerar och får behandling. Varför är det så?

Ja, det här är svårt att förstå. Precis som Nina skriver finns det ju nån slags logik i att en alkoholist ljuger om att den dricker, men varför ljuga om allt annat? Varför ljuga när det inte behövs, så att säga?

Jag vet inte om det finns något medicinskt svar på den här frågan. Jag har sökt utan att finna svaret. (Om du som läser har ett svar så skriv gärna till mig!)

Jag vet dock att det är så här, även om jag medicinskt inte kan redovisa varför. Jag har hört begreppet ”automatlögner” användas för att beskriva detta fenomen och jag tycker det är huvudet på spiken för vad det handlar om. Jag vet också att även efter att en person slutat dricka kan automatlögnerna sitta i ett tag, för att successivt minska.

Jag tror att ett skäl till att det är så här kan vara att en alkoholist i förnekelse lever med största sannolikhet inte ett gott, smidigt och behagligt liv. Det mesta är krångligt och trassligt. Och om en stunds ”lugn och ro” infinner sig så är det någon som är där och hackar.

Jag tror att en alkoholist i förnekelse har en hög grad av inre stress. Och ett stort behov av att få saker att inte verka vara så dåliga som de faktiskt är. Där tror jag de här ”andra” lögnerna kommer in. Jag tror det är ett försöka att få lite mer på plus-kontot som kompensation för det stora minus-kontot som drickandet innebär. Att få saker att bli lite bättre än vad de var. Fast lögnen utifrån sett inte behövdes, kan det vara ett sätt för alkoholisten att jaga den där känslan av att göra något bra. Att man vill att andra ska se hur bra man är. Vilket är paradoxalt eftersom det var en lögn.

Detta är oerhört svårt att begripa sig på och jag tackar dig Nina för att du ställde frågan till mig. Jag kommer bära den med mig och fortsätta söka svar på den.


Nästa fråga kommer från Karina som skriver så här:

Vad svarar man nån som frågar: ”Vad gör man med en kompis som dricker så mycket att hon kissar på sig? Om jag pratar med henne kommer hon säkert säga att jag också dricker mycket osv.”

Den här personen som kissar på sig verkar ha hamnat i uttalad alkoholförgiftning, se tabell nedan. Där finns beskrivet vad som händer med oss vid olika promillehalter i kroppen och med handen på hjärtat så låter den här situationen riktigt allvarlig.

Det framgår inte om vännen till den som kissar på sig faktiskt har försökt tala med henne och att rädslorna för hur det skulle bli om hon gjorde det är baserade på tidigare upplevelser. Eller om det ”bara” är farhågor över hur det skulle bli.

Oavsett vilket så kan jag säga att detta är en otroligt svår bit. Att lägga sig i andras liv. För det är så det känns. Vi gör inte gärna det om andras drickande eller om andras övervikt. (Om någon däremot väger för lite, går vi gärna in och säger saker som ”Ät du, du som kan. Du är så mager.”)

Jag vet inte vad som är rätt eller fel att göra i den här situationen, men jag tycker att man ska säga till kompisen:

”Du, i lördags drack du så mycket alkohol att du kissade på dig. Jag är orolig för dig.”

”Jag dricker inte mer än du.”

”Jo, det gör du faktiskt.”

Jag skulle vilja råda till att försöka sätta rädslan för vad personen ”säkert kommer att säga” åt sidan och bara säg det som känns. Det finns en skillnad i att komma pekpinnar och slå någon i huvudet med åsikten att ”du dricker för mycket” och ”jag är orolig för dig”. Kanske sås ett frö till uppvaknande?

Det finns självhjälpsgrupper för vänner och anhöriga till alkoholister. Det kan vara skönt att hämta stöd från en sådan grupp inför och efter ett sådant här samtal.

I Sverige är akut alkoholförgiftning den vanligaste typen av förgiftning och tack och lov dör inte alla de tusentals som varje månad får uppleva detta. Däremot dör 150-200 personer per år, av akut alkoholförgiftning. Dessa uppgifter och tabellen nedanför är hämtade från Internetmedicin.se.

Grad av alkoholförgiftning Promillehalt (g/L) Symtom
Mild alkoholförgiftning 0,5-1,0 promille Pratighet, berusning, eufori, förlångsammat tal, förlångsammade reaktionsreflexer
Måttlig alkoholförgiftning 1,0-2,0 promille Koordinationssvårigheter, påtaglig berusning, alkoholdoft, illamående, humörsvängningar, ev. aggressivitet, balanssvårigheter, hängande ögonlock, fuktig blick, sluddrande tal
Uttalad alkoholförgiftning 2,0-4,0 promille Illamående, kräkningar, mycket kraftig berusning, buksmärta, diarré, gångsvårigheter, instabilt temperament, våldsamt eller stökigt beteende, medvetandepåverkan, somnolens, osammanhängande i tal och tanke
Livshotande alkoholförgiftning Över 4-5 promille Koma, kramper, djup sömn med snarkande, långsam andning, cirkulatorisk instabilitet, andningsdepression, hypoxi (blåskimrande hud, ssk läppar/ansikte), hyperkapné (högröd/blålila ansiktsfärg), hypotermi

Salongsberusning anses föreligga vid en alkoholhalt på 0,5-1 promille (se ovanstående tabell). Vid halter i blodet på 1-1,5 promille upplever de flesta vuxna personer sig som måttligt berusade (några starköl eller en flaska vin) och över 1,5 promille känner sig de flesta kraftigt berusade (en till två flaskor vin). Unga flickor i nedre tonåren kan känna sig berusade bara av en starköl och uppvisar tydliga symtom på berusning efter intag av två starköl.

Källa: ”Intoxikation – Alkohol” av Docent Kai Knudsen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.


Foto: Sura Nualpradid, FreeDigitalPhotos.net

[Dag 97 av #blogg100]

Prenumerera på bloggen

« »

© 2017 Nyktra ögon på livet. Tema av Anders Norén.