Idag har jag köpt nya tallrikar. Eller ja, nya är kanske fel ord. Jag har handlat bättre begagnade tallrikar i Röda korsets butik. Jag gillar att kunna bidra till att återvinna istället för att konsumera nytt hela tiden. Och här skulle historien kunna sluta. Cecilia har köpt tallrikar. Wow!
När jag kommer hem tittar jag på högarna och ser vad jag precis har gjort. Jag har klarat av att göra något, som tidigare var helt otänkbart, på ett sätt som att det var den naturligaste sak i världen – jag har nämligen blandat färgerna!
Det fanns åtta blåa och åtta gula tallrikar. Jag skrev nyss att ”den naturligaste sak i världen” och det kanske var en sanning med modifikation. Så var det inte riktigt. Köpet föregicks av en liten process.
Steg ett var att jag skulle köpa åtta blåa. Men de gula var ju egentligen finare. Alltså blir det åtta gula. Mja, fast de blåa var ju fina också.
Men jag kan ju inte köpa 16 tallrikar, det får helt enkelt inte plats! Fast, jag kan ju köpa fyra gula och fyra blåa. Och så tar jag med fyra av varje av de små tallrikarna också!
(Oops, det blev visst 16 stycken i alla fall.) Sagt och gjort, jag stegar till kassan och betalar glatt 64 kronor.
Väl hemma så inser jag vad som nyss har hänt och jag blir så glad. För att beskriva varför måste jag förflytta oss mer än tio år tillbaka i tiden. Det ska införskaffas handdukar till hemmet. Helst skulle jag velat ha fyra vita. Rent och fräscht. Det fanns färgade och det uppstod en diskussion. Ok då, jag kunde tänka mig två gula och två beigeliknande.
Det vi kom ut med från affären var fyra stycken handdukar i fyra olika färger!
Mitt ordningssinne (läs ordningsdefekt) gjorde att håret i nacken krullades på mig.
När man köper handdukar så köper man vita handdukar. Om man köper färgade så köper man helst en och samma färg och om det nu ska köpas fler färger så köper man dem parvis i samma färg. Det är nån slags grundlag liksom.
Nu, långt senare kan jag utan problem köpa delar av en servis och helt frivilligt mixa färgerna!
För er som inte känner mig så kanske denna lilla anekdot är obegriplig och ”vad är det för märkvärdigt med det här” är kanske vad ni tänker?
För mig är detta ytterligare ett kvitto på hur arbetet med att läka mig själv inifrån faktiskt fungerar. Tidigare när jag var mer trasig inuti och livet var kaos så var det väldigt viktigt att hålla ordning utåt. Ju stökigare inuti, desto mer välpolerad yta.
Nu är det omvänt, det är stökigt utanför och polerat inuti.
Wow!