Min morfars bror Einar sa alltid att ”det gäller att ha en bra metod”. Han var oftast ensam ute på landstället i skärgården och behövde klura ut hur han skulle lyckas genomföra sina projekt fast han var ensam.
Jag tänker ofta på Einar när jag håller på med något till synes ogenomförbart. Jag tänker att det handlar bara om att hitta rätt metod. Det kan vara en trave böcker under en hylla som jag vill skruva upp eller något annat som hjälper mig.
Idag har jag sorg då en av mina nära vänner har gått bort. När jag fick beskedet igår slog chocken till med klassisk förnekelse till och det enda jag kunde tänka på var: ”Nej!”. Efter det smärta och sorg.
”Det gäller att ha en bra metod.” Vad är metoden vid sorg? tänker jag. ”Einar, vad är det man gör nu?”
Jag väljer att kontakta andra som också kände honom och jag delar sorgen. Jag ägnade kvällen igår åt att tänka på fina minnen som jag har och jag tänker att han fick dö lycklig.
Han var en glad människa som skrattade ofta, detta trots att han hade ständig värk i kroppen. Han hade en inställning till livet som var öppen, glad och positiv och han smittade av sig till andra. Det räckte med att se honom så blev man glad. Jag tänker på de minnena och upptäcker att jag mitt i sorgen sitter och ler. Hur är det möjligt? Får man le fast man har sorg?
Klart man får! Det blir som en hyllning till honom och hans livsglädje. Det får bli min metod idag; att hitta allt jag kan glädjas över och allt som kan få mig att skratta.
Dela gärna med dig av dina tips i kommentarerna här nedanför.
Foto: Tim Seed, FreeDigitalPhotos.net
[Dag 3 av #blogg100]
Fint skrivit!
Han va en fin medmänniska och vän.
Tack, ja han var fin och han berörde.