En ny kväll. Ett nytt blogginlägg ska skapas. Klockan är 21:52 och för tre sekunder sen hade jag ingen aning om vad jag skulle skriva idag.
Så här är det ofta för mig. Ibland kan det komma en fläkt av inspiration under dagen och jag har slutat tro att jag ska komma ihåg det till senare, så jag ser till att skriva ner eller göra ett röst-memo av idén så den inte faller bort.
Om det nu inte kommit någon idé börjar jag alltid att skriva. Första meningen låter nåt i stil med ”idag vet jag inte vad jag ska skriva”. Och så fortsätter jag att skriva meningslösa meningar tills något kommer till mig. Det gör det alltid.
När jag startade med blogg100 så började grubbleriet redan på morgonen. Vad ska jag skriva idag? Det tog lång tid för mig att skriva ett inlägg och det kändes lite pressande. Men jag ville komma ur min mentala skrivkramp och inom andra områden i livet har det fungerat bra att göra mer av det jag är sämre på. Jag tänkte att det kunde funka likadant här.
För länge sen läste jag tips om bloggande och ett av dem var att skapa ett blogginlägg under press. Helt seriöst menade man att man skulle sätta en tidsram på en timme och att man på den tiden skulle hinna skapa sitt inlägg. De kunde lika gärna be mig gå en promenad på månen.
Lätt överdrift kanske, men en bra bild för att belysa hur kämpigt detta var för mig.
Jag har lätt att lära men svårt att komma ihåg. Nya saker måste jag nöta in. Om och om igen. Om jag inte använder ett program på ett tag så är det en liten uppförsbacke. Jag hittar på en rutin och ett sätt att göra saker på och det kan vara utmärkta idéer. Men jag minns dem inte längre fram. (Har jag väl nött in dem, så sitter det.)
Nu när jag har ökat mitt bloggande har det växt fram en rutin och ett sätt att göra det som ska göras, mekaniskt. Efter en viss ordning och struktur. För att skapa ett blogginlägg innebär trots allt lite mer än att bara skriva.
Någonstans på vägen började rutinen sitta. Jag behövde ha mindre tid till skrivandet eftersom jag började känna mig säkrare på hela ”processen”. Någonstans på vägen började jag släppa taget om att veta i förväg vad jag skulle skriva om. Någonstans på vägen släppte krampen.
Klockan är nu 22:13.
Om det nu är någon som är nördigt intresserad av min process kring min blogg100-process så kommer det här. Ni andra kan sluta läsa nu.
- Jag skapar ett nytt blogginlägg.
- Antingen har jag en idé eller så skriver jag bluttanblä tills jag kommer på något.
- När vattenfallet kommit igång stänger jag (oftast) ner sociala medier och bara skriver på.
- När texten är klar scrollar jag ner till mina extra-fält som jag har fått med mig av min SEO-plugin. Där kan man skriva en metabeskrivning och fokusord. Det råder delade meningar huruvida dessa betyder något för sökmotorer eller inte. Jag struntar i det för det är primärt inte därför jag använder dessa fält. (Hörde jag någon sätta något i halsen?)
Jag skriver inte för sökmotorer, jag skriver för människor. När jag måste hitta ett fokusord och två-tre meningar som beskriver vad inlägget handlar om så behöver jag tänka till. Mer än en gång har jag fått ställa mig frågan: ”Vad handlar det här blogginlägget om egentligen?” Och mer än en gång har jag då ändrat och förtydligat. Jag har inte gjort så här så länge men när jag började med det så märkte jag att det hjälper mig i min ambition att vara tydlig. Om jag sen är det, är en helt annan femma. - I samma veva markerar jag kategori och etiketter. Också ett tillfälle till att betrakta texten utifrån.
- Jag sparar och förhandsgranskar. Rubriken brukar fortfarande inte finnas i detta skede och det är lite synd. Jag skulle önska den kom till mig i ett tidigare skede. Jag lyckas inte alltid men jag har en ambition att rubrik, bild och text på något vis ska hänga ihop. Visst är det en fin tanke? Jag kikar på texten och ser efter om det finns någon rubrik gömd där någonstans.
- Nu är det dags att leta efter en bild. Jag använder mig oftast av freedigitalphotos.com men nu och då även egna bilder. När jag hittat min bild laddar jag ner den. Jag är nuförtiden noga med att ange fotograf och källa och jag behöver ha en struktur för att alltid kunna hitta det om jag vill använda bilden igen. Således kopierar jag in den informationen i filen. (Jag använder Mac. Där är detta enkelt att göra. Plus att det är sökbar information från ”utforskaren”.)
- Jag använder ett tillägg till WordPress som föreslår liknande poster och där visas även en miniversion av inläggets bild. Om bilden inte är fyrkantig kommer det se väldigt konstigt ut. Alltså gör jag alla mina bilder fyrkantiga.
- Jag öppnar mitt bildediteringsprogram Acorn och ändrar storlek på bilden. Jag har valt att göra alla bilder 300×300 pixlar stora.
- Jag laddar upp bilden som ”Utvald bild” till mitt blogginlägg.
- Sparar och förhandsgranskar. Korrekturläser så gott jag kan.
- Nästa steg är att publicera inlägget.
Ja, ungefär så går det till.
Nu är klockan 22:30 och det är dags att fylla i mina SEO-fält och sedan ge mig ut på bildjakt.
Jag hittade en bild jag gillade och efter att ha ändrat storlek och lagt in den läste jag igenom texten igen och jag är nu redo att publicera. Klockan är nu 22:50.
Bloggar du? Hur ser din process ut?
Foto: Dan, FreeDigitalPhotos.net
[Dag 73 av #blogg100]