Jag har ingen aning om vad jag ska skriva. Idag har jag inga idéer och det tar emot. Det är tomt. Fel, det är inte tomt. Men jag tampas med en inre röst som säger att ditt eller datt inte är bra. Värdelöst. Det hjälper inte min kreativitet ett skvatt.
Jag vet ju att det fungerar på det viset att det inte går bra att vara kreativ och kritisk på samma gång. Så jag lägger den kritiska rösten åt sidan (jag kan ju alltid plocka upp den igen, den är aldrig längre bort än en armslängd) och sätter igång att skriva. Precis som det första tipset i Jag har lite mer än 5 minuter på mig men inte mycket.
Klockan är nu 22:23 och helt enligt min egen utmaning så vill jag skriva något på min blogg varje dag. Just nu tampas jag med att förstå varför. (Ooops! Den kritiska rösten var visst närmare än vad jag trodde.)
Min målsättning med mitt arbete och med min sajt är att hela tiden dela med mig av något berikande. Om det sen är det, är en annan fråga. (Näe, inte nu igen!)
[Tankepaus]
Ja, men det får bli dagens budskap. Att ibland är det svårt. Ibland tar det emot. Och det är också okej. Att bara tala om trala-la-land och aldrig nämna det svåra; hur mycket Yin och Yang blir det av det? Not much.
Kanske vi skulle dela med oss lite mer av det svåra, om hur det inte alltid är som att gå på rosenblad, att kreativiteten sinar – och hur vi gjorde för att komma vidare. Vad tycker du?
Foto: Maria Berg, Allt kan grönska
[Dag 64 av #blogg100]