Gästblogg av Anneli Fromell

Jag trodde jag visste vad mod var. I hela mitt liv har jag trott att mod handlat om styrka, att stå upp för mig själv, att klara av utmanande saker och gärna på egen hand. Men främst av allt har jag trott att det handlat om att visa andra att jag klarar av allt jag bestämmer mig för att göra, utan att tala om hur mycket det kostar.

Hur många gånger har jag inte sagt till mig själv att det bara är att bita ihop, eller gett sken av att allt är under kontroll trots att det inte varit det. Om du såg mig nu skulle du se en kvinna som ruskar på huvudet och drar en djup suck. Sträng, jag har varit sträng mot mig själv och burit upp attityden som om den vore ett pansar. Ett ord som är mer passande för någon som ska ut i krig eftersom det är ett kraftigt och starkt hölje som skyddar innehållet från våld. Frågan är bara från vilket håll. 

Det är tur saker förändras för inget av det ovanstående har med mod att göra, för mod som jag ser det idag, är något helt annat. Men vägen till den förståelsen har varit lång, den har krävt en resa över halva jordklotet, åtta månaders stenhårt arbete samt ett omkullkastande av allt jag tidigare trott på.

Och nu står jag här och väntar på att strålkastarna ska riktas mot mig, livrädd och med en enda tanke i huvudet – äg känslan och gå ut med sårbarhet. För det är vad det handlar om och det här är vad jag lärt mig.

Mod är att synas, och då menar jag verkligen synas. Det är att fortsätta prata trots att du stakar och famlar efter orden. Mod är att våga sträcka ut handen även om det innebär avvisning. Det är att möta ögonen hos den som blivit besviken och säga ”jag är ledsen, jag har gjort fel” trots att det kanske inte var du personligen som begick felet. Mod är att låta garden vara, när du helst av allt vill plocka upp den. Det är att tala om hur du känner och vad det är du behöver. Mod är att lyfta luren och be om hjälp. Det är att visa otillräcklighet även i stunder då det tar emot. Mod är att förlora sig själv, tappa fotfästet och falla. Det är att visa och uttrycka känslor. Mod är att bli arg och stå för det. Det är att känna känslor utan att skämmas. Mod är att resa sig upp på nytt. Det är att visa hur ledsen du blir. Mod är allt som gör livet värt att leva. Det är att våga vara sårbar.

Hela livet är en scen, men frågan är om vi låter oss synas på den. Själv har jag undvikit det så mycket som möjligt. Jag kan ha trott jag varit modig, och i vissa fall kanske jag även varit det i andras ögon. Men mod som i att visa vem jag är… Nej, det har inte funnits med på världskartan.

Det pratas om vikten av att se andra, men hur ska vi kunna se varandra om vi inte visar oss? Tänk att jag skulle behöva kastas upp i luften och ner igen för att förstå en sådan enkel sak.

Snart faller strålkastljuset över mig. Är jag redo för det? Nej det är jag inte, men det kommer jag å andra sidan heller aldrig vara. Allt är alltså precis som det ska vara, och så även jag. En kvinna med fel och brister precis som alla andra, modig nog att visa det.

Med Glädje
Anneli Fromell

Anneli Fromell har sin bakgrund i socialt arbete. Hon är en person med stort engagemang som gärna ger sig ut på okända marker för att få möjlighet att lära sig mer. Med livsmottot ”Det behöver inte vara så märkvärdig” tar hon sig an uppgifter som ibland kan vara både svårbemästrade och fulla av motstånd. Men hur det än ter sig ser hon alltid till att behålla glimten i ögat. Anneli är bosatt i Örebro och har precis expanderat sin verksamhet med ett nytt koncept som presenteras via BrandingSpirit, vilket handlar om att förändra vårt sätt att leva genom en flexibel anda. Anneli är ett stort fan av mörk choklad och kaffe.