När jag samtalar med människor kring det jag skriver om – alkoholism – så händer det i de allra flesta fall att den jag talar med har någon koppling till någon person som dricker för mycket. Det är vanligt och utbrett. Det har bara inträffat en gång att en person sagt:
”Jag har ingen i min närhet som dricker för mycket.” Och visst kan det vara så.
– Grattis! Du är ett undantag, svarade jag.
I dessa samtal dyker det emellanåt upp frågor. Jag skulle aldrig ha kommit på dem själv och därför är det extra spännande och intressant.
Jag samlar på dessa frågor och håller på att skriva kring dem. Jag har inga svar (sorry!) men däremot har jag tankar och reflektioner. Detta är en del av mitt kommande bokprojekt.
Du som läser detta, har du någon fråga kring alkoholism? Vad kommer till dig just nu i detta ögonblick? Tänk inte efter och värdera inte, fånga bara det som kommer till dig.
Vill du dela det med mig? Om ja, skriv gärna till mig via kontaktsidan ovan.
Det är inte alltid som omgivningen ser något, beroende hur familjeförhållanden ser ut, tex ensamstående, utflyttade barn, inga barn, annan bostadsort etc. Tror det finns många fler än vad statisiken visar som har problem men som sköter jobb mm och klarar att fixa det trots att de dricker dagligen. Är nog fortfarande något som många skäms för och därför inte söker hjälp pga räddsla att hamna i rullarna.
Vill man sluta röka finns massor av receptfria hjälpmedel, borde kanske vara så för de som vill minska sitt drickande också??!!!
En fråga som jag inte vågade ställa var: Varför säger inte omgivningen något till den som man upplever dricker för mycket. Min teori är att en sådan fråga får ett otrevligt svar av en aktiv alkoholist. Det är nog alla rädda för.
Tack! Det är modigt att fråga oss dessa saker.
Jag har inget svar, men rent generellt tror jag vi alla har lite svårt att ”ifrågasätta” personliga saker hos någon annan. Det kan ju misstolkas som att man lägger sig i och inte tas som omvårdnad.