Tidigare i mitt liv var det svårt att rättfärdiga inköp till mig själv. Jag tyckte kanske att det var för dyrt eller att jag egentligen inte behövde vad det nu var jag tittade på. (Det är i och för sig inte så dumt att tänka efter innan inköp.) Vid flera olika tillfällen i livet har jag dessutom haft det så knapert att jag har inte kunnat köpa det jag behöver, utan bara det jag absolut inte kan vara utan.
När jag var ny-nykter blev denna egenskap mitt starkaste vapen och en bra hävstång i debatten ”köpa eller inte köpa”. Jag konverterade alla priser till kostnaden för en bag-in-box och så sa jag till mig själv när jag stod inför ett inköp jag ville göra, men som jag inte riktigt kunde med att göra:
Det kostar en halv bag-in-box.
Jag behövde inte säga mer än så. Om jag hade haft råd att dricka vin, så skulle jag väl baske mig ha råd att köpa mig ett linne jag tyckte om! Det motiverade mig också att hålla fast vid min inslagna väg.
Det är märkligt hur ett argument som pengar kan skifta betydelse och innebörd. Under den tiden jag drack alkohol skulle ett argument som pengar aldrig ha fungerat. Precis lika lite som argumentet ”det är farligt”.
Jag vet att det pågår heja-rop för höja priser på alkohol och många tycker det är bra. Jag vet bara att priset på alkohol har aldrig haft någon som helst effekt på mitt drickande. Jag kan förstå att en icke-alkolistisk hjärna i all välmening tror att det är bättre att sprit är dyrt, men om du frågar mig så är det är inte priset som styr hur mycket en alkoholist dricker. (Missförstå mig nu inte och tro att jag propagerar för att det ska vara billigare.)
Nöden är uppfinningarnas moder och de vägar, lösningar och idéer som inte tidigare fanns kommer att kläckas i tider av ”nöd”. Om man inte har råd med det man brukar köpa, så väljer man ett billigare alternativ. Man kanske hakar på den där som nån kände, som köpte av nån som hade fått tag på nåt, billigt? Man kanske kikar på gör-vin-själv-hyllan i matbutiken? Man kanske lånar pengar av nån? Man kanske jobbar mer så att man får mer pengar? Listan kan fortsätta och göras hur lång som helst. Det jag vill få sagt är att jag tror inte att en aktiv alkoholist som inte vill sluta dricka någonsin kommer att tänka:
Nej, nu blev det för dyrt, jag slutar.
Jag kan i alla fall säga att den tanken aldrig skulle ha slagit mig. Därför tycker jag det är så extra fascinerande att just det här med pengarna faktiskt blev en motivator och hjälp för mig att rättfärdiga inköp.
Så vad kan få en alkoholist att sluta dricka. Ja, inte är det för att någon annan vill att den ska sluta, det är en sak som är säker. Att sluta är tufft. (Lika bra att säga det som det är, ifall nån nu trodde att det var så enkelt som att bestämma sig, skruva på kroken och så var det bra med den saken. Så är det alltså inte!) Och för att klara det behövs fler saker, men det absoluta minimum som krävs är att man själv vill. Det är inget unikt för alkoholister, det är så vi människor fungerar. För att få till en hållbar förändring i livet så måste du själv vilja förändras.
Jag hade för ett tag sen en diskussion med en person om att vi väljer själv hur vi agerar och reagerar på situationer. Om vi väljer att se allt som nattsvart och negativt så är det väldigt sannolikt att vi också upplever livet så. Detsamma gäller nykterheten. Jag är inte nykter för att någon annan valt det åt mig, utan för att jag själv vill. Jag har ett underbart liv idag; inte för att jag fått det av någon, utan för de val jag har gjort.
I den här diskussionen, där själva budskapet gick rätt förbi, fick jag höra:
Jaha, men då är det bara att vi ber alla alkoholister att tänka positivt då och att de ska tänka att de inte ska dricka.
Det var inte så stor mening att fortsätta diskutera. En del vill inte förstå och en del kan inte. I det här fallet kunde jag inte avgöra vilket av dem det var. Det är ju det som är poängen. Du kan inte trycka ner en åsikt i halsen på någon och tro att det har någon som helst blomstrande effekt. Det är ungefär lika dumt som att tro att det dricks mindre bara för att man höjer priset på alkohol.
Har du någon reflektion? Kommentera gärna inlägget här nedanför.
Foto: Hin255, FreeDigitalPhotos.net
[Dag 21 av #blogg100]
Kloka ord!
Tack Lena!