Hur överlever en författare refusering?

Gästblogg av Författare Maria Edgren

Författare Maria Edgrens bok Den magiska bokskrivaren

På hemsidorna har du läst att väntetiden är mellan två och tre månader lång, ibland längre. Via dina skrivande vänner har du fått tips och råd kring när det är som lämpligast att skicka in manuset och du har gjort allt precis som man ska, eller hur?

Veckorna och månaderna rullar förbi och du går i väntans tider. Fredag, äntligen fredag. Sista arbetsdagen i veckan för många av oss, men inte för alla. På lunchen pustar du ut framför laptopen på jobbet och ser att det ramlat in något i inkorgen. Det står ”Manussvar” och helt plötsligt skärps alla dina sinnen. Du tittar dig omkring, ser till att du och manussvaret får vara ensamma för en stund. Klick! 

Meddelandet rullas upp framför dig på skärmen och blicken följer textraderna som denna gång är tre hela rader. Du läser om och om igen och för varje gång blir andningen mer och mer tung.

Det finns nu olika faser du kan tänkas gå igenom:

  1. Du blir fullständigt knäckt och drabbas av en hejdlös gråtattack. När du lugnat ned dig och fixat till dina rödgråtna ögon, går du till din chef och berättar om din fruktansvärda akuta migränattack och att du går hem för dagen. För att bli frisk vilket betyder dra täcket över huvudet och aldrig mer skriva ett enda ord!
  2. Du drabbas av ett raseri som bara bubblar och bubblar och letar upp numret till förlaget. När du blir framkopplad ber du om att få prata med ansvarig person och när det visar sig att denna person är på möte – vad annars? – skäller du ut hela förlaget, i örat på receptionisten. När du lägger på känner du dig nöjd och gör en härlig segergest inför dina arbetskamrater.
  3. Du slänger ditt mail i papperskorgen och låtsas som om ingenting har hänt. När du väl kommer hemkorkar du upp ditt röda vin och plockar fram laptopen och börjar skriva på en refusering till förlaget som refuserade dig. Texten innehåller allt mellan att idiotförklara förläggarna och redaktörerna och deras inkompetens att värdera texter, att du minsann har lagt ned mer än ett års ideell arbetstid – allt detta inbäddat i diverse okvädesord. Du passar samtidigt på att bifoga manuset, igen.

Inget av ovan är såklart något att rekommendera. Så vad kan man göra då, efter en refusering, kanske du tänker. Här följer några tips från mig till dig:

  • Läs och fundera. Är det en vanlig standardrefusering som du har fått är det inte så mycket att haka upp sig på. Manuset passade inte just det förlaget och det finns hundratals andra du kan skicka till – gör det!
  • Om du har fått en refusering med specifik och mer detaljerad respons på saker som kan bli bättre – var glad och sug åt dig. Förlaget har förmodligen sett potential i manuset och vill ge dig råd för att arbeta vidare med din text – och kanske återkomma igen, vem vet.
  • Vid upprepade refuseringar kan det vara dags att låta manuset vila ett tag. Om du inte är på humör för detta, använd dig utav nya grepp.
  • Leta efter litterära agenter, i Sverige men också utanför.
  • Eller varför inte ge ut din egen bok? Bygg upp ett ordentligt nätverk med kunnigt folk runt omkring.
  • Sist men inte minst – tappa inte lusten utan håll fast vid skrivandet. Någon gång blir det ett ja!

/Maria Edgren

Maria Edgren är en nyfiken författare som går sin egen väg. Hon funderar, lyssnar, skriver och skapar och kan titulera sig som barn- och ungdomsförfattare, poet och gymnasielärare. 2012 dubbeldebuterade hon med böckerna ”Se upp för Argmonstret” på Vivlio förlag och ”Den magiska bokskrivaren” på Darkness Publishing. Utöver dessa böcker har hon även givit ut två diktsamlingar samt en barnbok på Framsteget förlag. Hon är även publicerad med dikter i tidskrifter som Komma, Aurora och Flum. Maria fortsätter att producera och hösten 2013 är det dags igen med en ny barnbok som ges ut på Langenskiölds förlag. Till vardags arbetar hon som gymnasielärare och undervisar i svenska. Hon bor i Sörmland med sin man, två barn och en busig liten kanin.

Besök Marias blogg för att följa hennes skrivande!

Lämna en kommentar