Jag har haft ett visst motstånd till att lägga ut en länk till reportaget om mig i Expressen. Det beror på den – i mina ögon – hårda rubriken. Jag blir ledsen och illa mående när jag ser den. Jag känner att jag hamnar i försvar och vill förklara. ”Det hände en enda gång. Med den rubriken låter det som att det var varje dag.”
Och så tänker jag på det försvaret. Vill jag förminska betydelsen och dra ner allvaret i det inträffade? Nej, verkligen inte.
Den incidenten innebar ett smärtsamt uppvaknande för mig och det enda som hände och det enda som gick sönder, var jag själv inuti. För det är jag mycket tacksam.
På så vis är det en väldig bra händelse. Och jag tror det fungerar så för väldigt många, att när smärtan överstiger vinsten eller glädjen över något så blir vi villiga att söka en förändring.
I just mitt fall så kränkte jag med denna handling mig själv och mina egna värderingar. Jag gick över en gräns som jag var så fullkomligt till 100% säker på att jag aldrig någonsin skulle träda över. Smärtan var total! När vi kom in genom dörren den kvällen så tömde jag alla skåp. Tog fram allt som innehöll något sinnesförändrande överhuvudtaget. Jag tog tre varv runt i hemmet och förutom vin som hälldes i slasken så åkte munvatten, åksjuketabletter, hostmedicin etc ut ur hemmet. Och sedan den här dagen har jag inte druckit alkohol.
Jag är tacksam, glad och stolt över det. Jag har inte klarat det själv men det är jag som har gått stegen och gjort arbetet med att hitta ett gott liv i nykterhet som innebär frihet och hög livskvalitet.
Det som gör att jag inte velat sprida länken vidare är ju naturligtvis för att jag skäms. Och det är väl inte mer än rätt, skam vore väl om jag skulle tycka att det vore ok att köra bil med alkohol i kroppen.
Det jag kan lära mig av historien är att jag kan göra fel och ta på mig felet och söka att inte göra om det. Det är för övrigt ett sätt att leva som jag strävar efter varje dag. Det finaste som kom från denna händelse är att jag idag är nykter.
http://www.expressen.se/halsa/jag-drack-vin-och-korde-till-dagis/
Jag förstår att rubriken känns olustig men jag tyckte att det framställdes ganska tydligt att det bara handlade om en gång. Och … kanske viktigast … att den enda gången blev en så stark väckarklocka. Det är mycket betydelsefull och starkt att du är beredd att berätta om din historia.
Allt gott,
Graham