De senaste dagarna har jag skrivit om utmaningar. Jag genomförde en egen utmaning i början av sommaren och det var att gå en kurs i ståuppkomik på Folkuniversitet.
Humor är kul. Det mesta blir roligare med det, än utan. Och ur ett humorperspektiv är det här att arbeta med alkoholism något av en uppförsbacke, kan jag säga.
Jag kom att tänka på att det är säkert ett hantverk, som allt annat här i världen. ”Tänk om jag kunde lära mig lite om humorhantverket för att se om jag kan ha användning av i mitt arbete?” Sagt och gjort. Jag hittade en kurs, anmälde mig och så var den saken klar.
Dag 1 berättade den fenomenale läraren Isak Jansson att vi dag 3 skulle uppträda inför publik. Tanken kändes svindlande. Och spännande. Vi fick göra mängder med olika övningar där vi lotsades fram genom humorns grunder.
Och när dag 3 kom äntrade vi, en efter en, scenen och framförde våra nummer som bestod av eget material som vi hade skrivit.
Det är nu inte så att jag vill ta lätt på allvaret med alkoholism eller att jag vill sätta på skygglappar och bara skratta åt eländet, så att säga. Många saker – i synnerhet tunga – blir dock lite lättare om vi också kan få skratta. Det släpper spänningar och vi mår alla bättre av det. Faktum är att mekaniken i ansiktet påverkar hur vi mår. Testa detta nästa gång du är på riktigt dåligt humör:
- Håll pek och långfinger som ett V.
- Håll fingrarna raka.
- Sätt ett finger i var mungipa.
- Tryck uppåt.
Nu sitter du där med ditt påklistrat leende, i ordets rätta bemärkelse. Känner du också hur du redan har problem att hålla kvar det dåliga humöret?
Jag har testat detta några gånger när livet inte har känts så där alldeles tipptopp och jag måste säga att det funkar förvånansvärt bra.
Hur kursen var? Fantastiskt bra. Jag kan med varm hand rekommendera alla som har det minsta intresse av humor att gå en sådan kurs.
Vad är ditt bästa kurstips? Berätta i kommentarerna här nedanför.
Foto:Vlado, FreeDigitalPhotos.net
[Dag 13 av #blogg100]