Jag sitter och ler. Jag är lycklig. Jag tänker på alla de stunder då jag våndades ”ska jag” eller ”ska jag inte”. Ska jag ge ut min bok eller ska jag inte ge ut min bok. Det hann passera en hel del kvällar framför brasan innan beslutet var moget att tas.
Och jag valde ”ska jag” och jag vände det till ”jag ska!”. Från den stunden har det inte funnits ett uns av tvivel i mitt hjärta och jag har hela tiden sett framför mig i mitt inre det som just nu sker – boken finns här och det trillar in beställningar från alla möjliga håll.
En tid efter att det hela dragit igång kände jag att det skulle vara trevligt att få en dialog eller hur jag ska beskriva det, med de som har läst boken för att höra vad de tyckte.
Jag blir varm i hela hjärtat när jag läser kommentarer från läsare. Det gläder mig så att se att min önskan, min dröm, min känsla har nått ut. Jag är så glad att jag vågade. För det var läskigt innan jag bestämde mig (ok då, även lite läskigt efter jag bestämt mig).
Det är en lärdom jag kommer att ta med mig i livet – det här med att vara rädd och göra ändå kan vara en väldigt bra och härlig sak.
Eller som en person som står mig nära skulle ha sagt: ”Ingen minns en fegis!”
1 svar på ”Tacksamhet”