I samtal med andra får jag ofta många frågor; några är mer återkommande än andra. De två absolut vanligaste frågorna jag får är:

1. Hur vet jag om jag är alkoholist?
2. Hur kan jag hjälpa den som dricker för mycket?

När man har någon av dessa frågor så är det naturligtvis inte den enda frågan man har. Och det kan vara svårt att veta vad man ska göra och åt vilket håll man ska gå. Jag svarar efter bästa förmåga och hoppas att jag kan guida, putta och stötta i en riktning som leder framåt och uppåt.

De flesta frågor har detta gemensamt

1. Det finns sällan ett rätt svar.
2. Ofta har vi svaren på frågorna, inom oss, men vi gillar kanske inte svaret. Det kan leda till att vi letar vidare i hopp om att hitta ett svar som ”passar” – istället för att börja bearbeta och ta hand om problemet.
3. Det är svårt. Men inte omöjligt.
4. Man är inte ensam om att ha den frågan eller problemet.