Jag läste en (tänk ”Boppers”) där han berättar om sitt nya nyktra liv. Efter åratal med för mycket drickande slutade han helt. En sak i reportaget är så klockrent. Det står:
Livet utan alkohol är inte som han har tänkt sig. Det är bättre.
Jag kan relatera till det. Dels att jag hade en föreställning om hur det skulle vara att leva utan alkohol (tråkigt och svårt) och dels att jag upptäckte att det inte var så. Eller, ja, i början var det svårt och visst kändes det tråkigt att ”alla andra kan dricka utom jag”.
Men så är det ju när man ska lära om, oavsett vad det gäller. Att vänja sig med något nytt, att lägga av med något gammalt: Det är svårt. I alla fall för de flesta. Det kan naturligtvis vara hur enkelt som helst för någon och jag säger ”Grattis!” till dig.
När den svåra tiden passerar (för det gör den) kommer något som är så mycket mer än avsaknad av dåligt. Det är fyllt av liv och kraft. Svårt att förklara. Helt plötsligt finns lust att göra något.
I samband med att jag skrev denna text kom det svar på en tweet jag skrev tidigare i kväll.
Jag har reflekterat över att det skrivs så mycket om ”supervalåret” (varför heter det så egentligen?) och jag fnissar lite varje gång jag ser det på löpsedlarna. Jag gillar när humor dyker på mig så där och när jag fick svar på min tweet såg jag att det finns några fler än jag som har samma typ av humor. Jag tänkte mig det som en enkel ordvits kring ordet super.
Men så skriver Joakim Berndes:
Helt plötsligt får ordet ”supervalår” en helt ny innebörd för mig!
Tack Joakim för att du berikat mitt ordförråd. Från och med nu är varje år ett supervalår för mig.
Hur tänker du kring det här med nykterhet? Alternativt motsatsen. Kommentera gärna här nedanför.
Foto: Vlado, FreeDigitalPhotos.net
[Dag 47 av #blogg100]