För en tid sen efterlyste jag frågor om alkoholism. Funderingen ”varför ljuger en alkoholist om nästan allt?” kommer från Nina.
Fick på mitt första Al-anonmöte lära mig ”När ljuger en alkoholist? Så fort hen öppnar munnen” Har tyvärr märkt att detta stämmer. Att en alkoholist vill mörka att hen dricker förstår jag och att det är lätt att ljuga för att inte avslöja drickandet.
Men min man ljuger om nästan ALLT. Även nu när han medicinerar och får behandling.
Varför är det så?
Ja, det här är svårt att förstå. Precis som Nina skriver finns det nån slags logik i att en alkoholist ljuger om drickandet, men varför ljuga om allt annat?! Varför ljuga när det inte behövs, så att säga?
Jag vet inte om det finns något medicinskt svar på den här frågan. Jag har sökt utan att finna svaret.
Om du som läser har ett svar, skriv gärna till mig och berätta.
Jag vet dock att det är så här, även om jag medicinskt inte kan redovisa varför.
När ljuger en alkoholist?
Jag har hört begreppet ”automatlögner” användas för att beskriva detta fenomen och jag tycker att det är huvudet på spiken för vad det handlar om. Jag vet också att automatlögnerna sitta i ett tag, även efter det att personen slutat dricka, för att successivt minska och försvinna.
Jag tror att ett skäl kan vara att en alkoholist i förnekelse lever med största sannolikhet inte ett gott, smidigt och behagligt liv. Det mesta är krångligt och trassligt. Och om en stunds ”lugn och ro” infinner sig så är det någon som är där och hackar. En lögn plockas fram för att få vara i fred.
Jag tror också att en alkoholist i förnekelse har en hög grad av inre stress. Och det finns ett stort behov av att få saker att inte verka vara så dåliga som de faktiskt är.
Där tror jag de här ”andra” lögnerna kommer in. Jag tror det är ett försöka att få lite mer på plus-kontot som kompensation för det stora minus-kontot som drickandet innebär. Att få saker att bli lite bättre än vad de är. Detta trots att lögnen, utifrån sett, inte behövdes. Det kan vara ett sätt för alkoholisten att jaga den där känslan av att göra något bra.
Att man vill att andra ska se hur bra man är.
Vilket är paradoxalt eftersom det var en lögn.
Detta är oerhört svårt att begripa sig på och jag tackar dig Nina för att du ställde frågan till mig. Jag kommer bära den med mig och fortsätta söka svar på den.
Min kompis dricker för mycket
Nästa fråga kommer från Karina som skriver så här:
Vad svarar man nån som frågar: ”Vad gör man med en kompis som dricker så mycket att hon kissar på sig?
Om jag pratar med henne kommer hon säkert säga att jag också dricker mycket osv.”
Den här personen som kissar på sig verkar ha hamnat i uttalad alkoholförgiftning, se tabell nedan. Där finns beskrivet vad som händer med oss vid olika promillehalter i kroppen och med handen på hjärtat så låter den här situationen riktigt allvarlig.
Det framgår inte om vännen till den som kissar på sig faktiskt har försökt tala med henne och att rädslorna för hur det skulle bli om hon gjorde det är baserade på tidigare upplevelser. Eller om det ”bara” är farhågor över hur det skulle bli.
Oavsett vilket så kan jag säga att detta är otroligt svårt. Att lägga sig i andras liv. För det är så det känns. Vi gör inte gärna det om andras drickande eller om andras övervikt.
Om någon däremot väger för lite, går vi gärna in och säger saker som ”Ät du, du som kan. Du är så mager.”
Jag vet inte vad som är rätt eller fel att göra i den här situationen, men jag tycker att man ska säga till kompisen:
”Du, i lördags drack du så mycket alkohol att du kissade på dig. Jag är orolig för dig.”
”Jag dricker inte mer än du.”
”Jo, det gör du faktiskt.”
Jag skulle vilja råda till att försöka sätta rädslan för vad personen ”säkert kommer att säga” åt sidan och bara säga det som känns.
Det finns en skillnad i att komma pekpinnen ”du dricker för mycket” och känslan ”jag är orolig för dig”, som bottnar i att man bryr sig.
Kanske sås ett frö till uppvaknande?
Det finns självhjälpsgrupper för vänner och anhöriga till alkoholister. Det kan vara skönt att hämta stöd från en sådan grupp inför och efter ett sådant här samtal.
Akut alkoholförgiftning är den vanligaste typen av förgiftning i Sverige
I Sverige är akut alkoholförgiftning den vanligaste typen av förgiftning och tack och lov dör inte alla de tusentals som varje månad får uppleva detta.
Däremot dör 150-200 personer per år av akut alkoholförgiftning.
Dessa uppgifter och tabellen nedanför är hämtade från Internetmedicin.se.
| Grad av alkoholförgiftning | Promillehalt (g/L) | Symtom |
| Mild alkoholförgiftning | 0,5-1,0 promille | Pratighet, berusning, eufori, förlångsammat tal, förlångsammade reaktionsreflexer |
| Måttlig alkoholförgiftning | 1,0-2,0 promille | Koordinationssvårigheter, påtaglig berusning, alkoholdoft, illamående, humörsvängningar, ev. aggressivitet, balanssvårigheter, hängande ögonlock, fuktig blick, sluddrande tal |
| Uttalad alkoholförgiftning | 2,0-4,0 promille | Illamående, kräkningar, mycket kraftig berusning, buksmärta, diarré, gångsvårigheter, instabilt temperament, våldsamt eller stökigt beteende, medvetandepåverkan, somnolens, osammanhängande i tal och tanke |
| Livshotande alkoholförgiftning | Över 4-5 promille | Koma, kramper, djup sömn med snarkande, långsam andning, cirkulatorisk instabilitet, andningsdepression, hypoxi (blåskimrande hud, ssk läppar/ansikte), hyperkapné (högröd/blålila ansiktsfärg), hypotermi |
Salongsberusning anses föreligga vid en alkoholhalt på 0,5-1 promille (se ovanstående tabell).
Vid halter i blodet på 1-1,5 promille upplever de flesta vuxna personer sig som måttligt berusade (några starköl eller en flaska vin).
Vid över 1,5 promille känner sig de flesta kraftigt berusade (en till två flaskor vin).
Unga flickor i nedre tonåren kan känna sig berusade bara av en starköl och uppvisar tydliga symtom på berusning efter intag av två starköl.
Källa: ”Intoxikation – Alkohol” av Docent Kai Knudsen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Foto: Todd Diemer, Unsplash
[Dag 97 av #blogg100]
Susanne Olsson !
Jag har varit i Kontakt med personen som tidigare hotade mig jag har insett att han behöver hjälp han dricker Mån-Lördag. 0ch jag blev hotad bara för att jag ej blev hans piga eller hora som han nämnde bara för att han ej fick göra som han ville.
Jag har överlevt att vara ifrån honom. Och jag känner att en sådan person är bara slöseri med tid. En viktig sak ha vänner omkring er som hjälper er med jobb pengar och att komma framåt. Våga be om hjälp!
Så bra att du tagit avstånd från en våldsam person. Ja det är viktigt att be om hjälp!
Jag har kompis som dricker jämt mån-lördag. Förnekelse jag dricker ej så mycket. Vill få mej att tro att så är fallet. Vill att jag skall bo hos honom kommer med hot om att han kan få mig vräkt vill ej mer ha med honom att göra bryta kontakten. Är vad man måste göra.
Det låter inte som den optimala lösningen att flytta ihop. Verkligen inte! Ja, bryt kontakten. Om han hotar dig så tycker jag att du ska anmäla honom.
Jag tror inte att det är ”alkoholisten” som ljuger, utan ”personen som mår dåligt” som gör det. Alltså, det är dåligmåendet och inte alkoholismen som orsakar ljugandet. Även icke-alkoholister som befinner sig i kris/depression kan uppvisa samma beteende.
När allt bara är så fel och jobbigt så orkar man inte greppa det, utan stänger av och finns utanför sig själv, och säger saker som inte är förankrade. Ett tomt ”blaj” snarare än välgrundade åsikter. Det är också ett sätt att gå runt smärtan inombords, att undvika det som kan bli smärtsamt. Att undvika klander från andra för att det självklander som ständigt pågår är nog och man orkar inte mer. ”Klander” kan vara något så enkelt som att man har fel i en oviktigt fråga som ”vad det blir för väder imorgon”, men det kan vara tillräckligt för att väcka känslorna av oduglighet och värdelöshet när man inte har kontroll över sitt liv.
Tack Ann för dina kommentarer. Värdefullt!