Lyckorus kring att skriva en bok

Jag kommer i stort sett varje dag i kontakt med någon av mina läsare, något jag uppskattar otroligt mycket. De flesta är positiva, en del är lite låga och nån håller inte med om det jag skriver. Alla dessa varianter välkomnas.

Jag har inte skrivit min bok för att bli omtyckt eller rik. Jag har inte skrivit min bok för att bli ”kändis”. Jag har inte skrivit min bok för att mitt ego behövde en boost. Jag har inte skrivit min bok för att alla ska hålla med. Jag har skrivit min bok helt enkelt för jag var tvungen. Låter kanske hårt men jag hittar inget annat ord. En dag så bara rann orden ur mina fingrar och på bara några dagar skapades den stora massan av texten. Jag har skrivit min bok för jag vill berätta hur det kan vara att vara när man dricker för mycket, utan krusidull och utan den stereotypa parkbänksbilden. En helt vanlig människas historia helt enkelt.

Texten fick vila långa perioder och någonstans på vägen såddes ett frö som sade mig att det här är bra, det här kan bli nåt. Men den avgörande frågan var: Kan detta hjälpa någon annan? Efter det grunnade jag länge på: Vill jag detta? Om jag tar det här steget så är det ett steg som jag inte kan backa från. Det är lite som att tatuera sig i ansiktet; man vill vara säker innan man gör det. (Filmreplik stulen från ”Eat, pray, love”.)

En lång period med tiviel och till slut alla bitar på plats, tog jag ett beslut och jobbade hårt i ett par månader där jag tog ett steg i taget och gjorde allt det där jag inte hade en aning om att jag kunde; jag startade företag; lärde mig om ISBN-nummer; talade papperskvalitet med tryckeriet; försökte hitta svaret på frågan: Hur ser egentligen en bok ut? Och många många fler saker som behövde lösas. Det svåraste var nog ändå namnet på mitt företag som jag hade stor vånda kring och som jag skrev om i tidigare inlägg.

Oavsett svårighetsgrad så gick det. Jag vet att jag skrivit om detta tidigare och kanske är jag tjatig? Min glädje över att ha gjort detta är fortfarande större än vad min rädsla, för att du ska uppfatta mig som tjatig, är – så därför skriver jag detta igen.

Det har varit en dröm hela mitt liv att skriva en bok. Och nu finns den! Varje dag när jag sänder iväg dagens beställningar och jag stoppar ner en bok i ett vadderat kuvert så ler jag och jag undrar lite över just denna boks öde. Var ska den hamna? Vem ska hålla i den? Kommer ägaren – gud förbjude – vika öronen på sidorna? Kommer jag få kontakt med läsaren? Jag klistrar igen kuvertet, sätter på frimärkena så rakt jag bara kan och tar mig till postkontoret. (Jag försöker undvika lägga dem i en postlåda, det är ju så kallt ute!)

Till dig som har drömmar, funderingar och kanske till och med ett manuskript i lådan – har jag bara en sak att säga: Gör det! Skriv klart boken. Fullfölj din dröm. Detta ger lyckorus på riktigt.

PS Glöm inte att tacka mig efteråt 🙂